stallpolisen

Eller vi ska kanske säga träning. Mental träning. Inte nog med att ungen inte har någon humor. Hon har inte nån speciellt hög stresströskel heller. Och blir det sen ytterligare påverkan av yttre faktorer, ja då är det kört. Då blir det kortslutning i hjälmhyllan. Iofs kan jag hålla med henne om att de som var inne på framhoppningen samtidigt hade väldigt dålig koll. R har fått lära sig följande som gäller på framhoppning:
Man skrittar inte på spåret.
Man håller till höger.
Man står inte framför hinder, vare sig man är till häst eller inte.
Man rider inte framför eller bakom hinder när nån har ropat "hoppning"
Man smiter inte före när nån har ropat "hoppning"
Allt detta hände på framhoppningen inför 125 igår. Alltså sämsta möjliga preparering, iaf för R. Det fick till följd att nerverna satt på utsidan på henne när hon skulle starta och det fick till följd att hon jämnade hela banan med marken. Iaf fem hinder.
Lilleman som inte är världens tuffaste häst undrade givetvis vad det var med matte. Att hon också tog bort ett galoppsprång på varje distans gjorde inte saken bättre.
Men som vi sa när allt hade lugnat sig. Även sådana tillfällen är en bra träning eftersom även det mentala måste tränas. Allt är inte alltid tillrättalagt och det måste man lära sig. Den hårda vägen.

Tittade på lite ponnyhoppning och det var som jag hade tänkt mig. Ömson vin och ömsom vatten. Speciellt ett ekipage etsade sig fast i minnet. Det var i Msv:B och ponnyn ställde sig på bakbenen redan innan den passerade startlinjen. Ryttaren gick på med spöt och kom fram till ettan efter ett tag och givetvis stannade ponnyn. Vid andra försöket hoppade den men stannade på andra hindret. Hela tiden gick ryttaren på med spöt klart alldeles för mycket om man ska följa reglementet. Och klart alldeles för mycket överhuvudtaget. Det som jag inte kunde förstå var att speakern/domaren inte sa ett ljud om det hela för det såg hemskt ut. Varför man överhuvudtaget startar en sån ponny i en sån klass är för mig en gåta. Hennes kompisar satt nära mig på läktaren och vad jag kunde förstå på deras kommentarer så var ponnyn sån. VAD GÖR MAN DÅ I EN SÅN KLASS?

Tyckte att det var alldelel för mycket spöanvändning överhuvudtaget. Mycket tippningar trots att ponnysarna gick som skållade råttor. Varför tillåter föräldrar sånt? Skulle klart ha varit bra med en ryttarbedömning på en sån klass.
Undrar hur många av dessa ryttare ska klara av övergången till stor häst.

Nu blev jag kaffesugen. Får ta mitt slöa lekamen och släpa mig in till Kafeterian och bidra med några kronor till klubbens kassa. Nästa start för R och Lilleman blir nog vid mörkrets inbrott, H.